*
2

Nytvättad doft

Posted by Anneli on 29 februari, 2012 in DayByDay |

.

Är alldeles salig över mina nya dofter!
Det är lika fräscht som det låter.

Av en händelse hade Kick´s specialpris och jag
kunde inte motstå.

Heippa!

@
5

Amore mio

Posted by Anneli on 29 februari, 2012 @ 5:52 f m
in DayByDay |

Veckans Real Life blir att filosofera om kärlek.

Vad tycker du om kärlek?
Kärleken övervinner allt kan man nog säga…ja, det får bli mitt slutgiltiga svar.

Finns det NÅGON för alla?
Ja, det tror jag. Man ska nog bara ha tålamod att hitta den…

Finns det bara EN drömprins?
Jag har hittat min och jag tänker inte fortsätta leta, för det
finns nog ingen bättre för mig än min man…

Hur ska man hålla kärleken levande?
Ge varandra tid och uppmärksamhet och vårda varandras behov.
Det tror jag.

Vad händer OM det skulle gå åt skogen?
Då får man väl bryta ihop och gå vidare i livet…

Är det så ”farligt” att inte vara i ett par?
Nä, kanske inte men det är ju alltid roligare med dubbel glädje…

Vad är kärlek och hur känns det?
En underbar känsla som är överväldigande.

Och till sist; Har DU haft en kärlek?
På den frågan måste jag nog svara flera stycken.
Kärleken till mina barn.
På en skala av 10 så är min man en perfekt tia.
Kärleken till Gran Canaria måste få finnas på ett hörn.

 

Om jag nu ska berätta lite om hur och när jag träffade kärleken i mitt liv,
måste jag göra en lång historia väldigt kort.

Året var 1999
Det började (i det närmsta) med en resa till Gran Canaria,
ingen av oss hade varit där.
Sedan dess har både min man och våra resor varit oskiljaktiga
…i alla fall nästan, Mileniumskiftet var inte läge att åka.
Annars kan jag tänka mig att vid vår stora lotto vinst köpa mig ett boende där.

2003 gifte vi oss i Svenska Kyrkan i San Agustin.
Det var liksom en given plats tyckte vi.
Det har blivit ett årligt firande att åka dit och besöka prästen
och tala om att allt går enligt planerna.

Han är min allra bästa och roligaste vän och livskamrat
och jag vet faktiskt inte hur eller om jag skulle kunna fortsätta mitt liv utan honom.


Hoppsan vad tiden går.
Nästa år blir det att fira Tennbröllop….

 

*
8

Värsta natten ever….

Posted by Anneli on 28 februari, 2012 in DayByDay |

För andra gången jag försöker gå och lägga mig tidigt för att få sova ut, är jag bara tröttare!

”Älsko” somnar på tre röda.
Ligger där och hör hur han jobbar med sina timmerstockar och själv känner jag mig som en grillpinne, som försöker hitta en skön sovställning.
När jag äntligen kommer till ro efter 3 timmar får hjärnan för sig att drömma mardrömmar så jag vaknar upp och skriker!
Det är bara att kliva upp.
Dricka vatten.
Gå på toa.
Försöka igen.

Kl är nu 02.15
Vad händer då?
Då får hjärnan för sig att jag är hungrig som en varg!
Snurrar litet till.
Då börjar det pipa med jämna mellanrum någonstans i lägenheten.
Upp och försöka lokalisera.
Jo, det står en dator i en väska i hallen som tydligen också vill ha uppmärksamhet.

Gör ett nytt försök när den är tillrättavisad.
Försöker hitta mig en avslappnande sovställning.
B O M!
Där kom tidningen!
Det lät som en handgranat!
Nu vet jag att det snart är dags att gå upp.
Klockan ringer 05.15

Det känns verkligen inte  som om jag har sovit något alls.

Sedan hör jag en gäll röst i panik…
Klockan är halv sju!!!
Upp som skjuten ur en kanon!

Nu känns det som om jag är drogad!

!

@
1

Inbakad

Posted by Anneli on 27 februari, 2012 @ 6:42 e m
in Familjen |

Sex laxar i en laxask…

Kanske inte så många, men väl tre inbakade super goda laxar!

Emmy var här och vi myste till det lite.
Man får ta alla tillfällen i akt att träffa barnen.

Hon ska ju snart åka iväg till Dubai och jobba.

Det ska bli så spännande att följa henne där.

…..

*
0

Utanför mitt fönster

Posted by Anneli on 27 februari, 2012 in DayByDay |

Här har de hållit på ett tag.
Grävaren kommer kl 06.30 varje dag och startar upp maskineriet.
Hela huset skakar.
Speciellt när den åker fram och tillbaka hela tiden!

Dagens notering är;
Inget vatten på hela dagen.
Måste förbereda mig på att hålla mig hela dagen.
Det går ju så länge man vet om att de stänger av.

Heippa!

@
2

Vinter i Varamon

Posted by Anneli on 26 februari, 2012 @ 2:38 e m
in DayByDay |

Var ute på en solskenspromenad på Varamo stranden.
Alldeles för kallt för att jag skulle doppa mig men det fanns några
som tyckte det var väldigt roligt att bada i dag, väldigt högljudda 🙂

Det blåste isande kallt men det var ändå härligt att gå längs med
stranden då man hörde alla vårfåglar livligt tjattrande.

Lite grönt på det här fotot så är allt O.K
Just nu ser det bara geggigt ut.

Under den här lilla stunden jag var utan handskar tror jag att mina
fingrar blev blå av köld. Det blåste så förskräckligt så jag var tvungen
att dölja det med lite musik.

Hit med lite värme va!

 

 

@
3

Avvägning

Posted by Anneli on 24 februari, 2012 @ 12:46 e m
in DayByDay |

Jag har ju hakat på Yohanna i Las Palmas som är så hurtig och
inspirerande person och väldigt målmedveten. Heja henne!

Jag kan inte påstå att jag går under den kategorin, men jag
försöker hänga på så gott det går. Nu har jag tappat min
inspiration, och jag vet inte var jag har lagt den !
Det händer både nu och då att jag gör….att jag förlägger
den någonstans och jag får skylla mig ensam.

Promenaderna har gått bra men jag har dessvärre inte haft
med mig stegräknaren.

Matintaget är som förut.

Bowlingen, har jag hållit fast vid.

Plankan, går det så där med….

Zumban, tänker jag på och har inte kommit mig för att börja med än.

Vågen…visar att jag har en bit kvar, eller den kanske hånler åt mig.

På det hela taget har jag varit lite slö, slapp och likgiltig kan man
säga. Det finns massor jag skulle vilja skylla på men det är ju bara
jag som kan ändra på det.

Jag har ju inte så många dagar att vinka på…närmare bestämt 34.
Det finns säkert något skynke jag kan dra på mig, får gräva fram
något ur garderoben.

Plankan…får det bli nu!

Perjantai!

@
2

Namn och Smeknamn

Posted by Anneli on 24 februari, 2012 @ 11:36 f m
in DayByDay, Familjen |

Vad svårt det är med namn.
Hur gör ni när ni ska komma ihåg vad en person heter?
Jag har lättare att komma ihåg siffror och koder.

Jag gjorde bort mig en gång för länge sedan på en arbetsplats då
jag tyckte en person såg ut att heta Tommy, det passade liksom
hans utseende tyckte jag….inte Magnus som han lite irriterat talade
om för mig att han hette.

Hur får man ett smeknamn då?
Jag hört att det är flera som har smeknamn efter vad de har bott
eller om de är ihågkomna av en speciell anledning.
Undrar om det är landsorts betingat eller bara hänger kvar sedan
länge.

När jag var en liten tjej så där mellan 6 och 10 år ville jag gärna ha
ett smeknamn kom jag ihåg. Det lät som lite ”gulligt” tyckte jag då.
Det föll sig aldrig att jag fick något eller att jag själv hittade på ett,
det brukar ju barn göra.

Min yngsta grabb Pierre hade smeknamnet ”Pyret” från det han
låg i magen tills han hittade ett alldeles själv när han var ca 3 år.
Han hade hört när jag svarade vårt efternamn i telefonen när det
ringde, och en dag nådde han själv upp till telefonen och med
stadig barnröst svarade: Pjärsson

Jag var ju tvungen att avlägsna mig så jag inte skulle skratta åt honom.
Sedan fick han heta det tills han själv sa ifrån att han inte gillade det.

Här lurar han sig lite själv att hålla i strumporna när han tar
sina första stapplande steg. Det är snart 22 år sedan.
De där åren gick så fort när barnen var små.

På senare år har jag fått ett lite gulligt smeknamn;
Smultron och fått en låt komponerad efter mig som jag helst
inte vill höra mer än två ord av….ha..ha..!!!
Det har jag skrivit om här.

 

Har du ett smeknamn?

 

P.S I dag tillkännagavs att den nytillkomna lilla prinsessan ska
heta Estelle och vara hertiginna av vårt län Östergötland. D.S

 

2

Prinsessan…

Posted by Anneli on 23 februari, 2012 in DayByDay |

…såg dagens ljus och vi mumsade på bakelse dagen till ära.

@
8

Vanor och ovanor

Posted by Anneli on 21 februari, 2012 @ 6:30 e m
in DayByDay |

 

 

Exakt som Yohanna beskriver det;

Det finns ju saker man gör, rent fysiskt, som man inte kan
kontrollera
, när jag kliar mig över högra ögonbrynet börjar
jag nysa och det går inte att hejda. Mycket mystiskt.

 

Så finns det ju saker som man gör för att man känner
något psykologiskt över dem, tex rädsla. Typ skrock.


Att gå på A-brunnar, försöker jag också att undvika.
Det betyder ju otur, men däremot inte T-brunnar eftersom
när vi var yngre hade en ”kod” att det betydde Tur.
Hur mycket tur man fick var beroende på hur många man
hade klivit på under en hel vecka.
Vilka konstiga ideér man hade.
Som Yohanna skriver; ”Jag VET, det tillhör tonåren.
Men det blev så invant då att  det hänger liksom fortfarande
med.  I fall att. Man vet ju aldrig vad som kan hända.

 

Förr när jag var yngre var jag väldigt skrockfull.
Inga nycklar på bordet.
Framför allt inga skor på bordet!
Inte gå under stegar eller byggställningar.
Nr 13 var ju ett hemskt tal.
Numera kör jag på i ullstrumporna och bekymrar mig inte så
mycket om hur eller när det är den 13:e eller inte, eller om jag
lägger nycklarna på bordet. Det var nog mer förr som jag tänkte
på i vilken ordning eller hur många gånger jag gjorde saker som
betydde mer eller mindre otur.

Pannkakor steker jag sällan numera men förr då fick den första
ligga och skräpa i botten av alla. Det var som oftast ingen som
ville ha den.

Annars har jag konstiga ideér för mig när jag ska hänga in
kläder i garderoben. Det måste hänga i en viss ordning. De
ska hänga efter färg, och plagg. T e x byxor och blusar kan inte
hänga jämter varandra, utan byxor för sig och blusar för sig.

Jag har säkert flera vanor/ovanor som jag borde gräva fram ur
garderoben men just nu hittar jag inga fler. Det får bli i ett annat
inlägg.

 

 

 

Copyright © 2012-2019 One moment in time All rights reserved.
This site is using the Desk Mess Mirrored theme, v2.5, from BuyNowShop.com.